Igår hade jag en såndär stund då jag bara grät, utan att ha en anledning uppe vid ytan. Inte som när man skadar sig ordentligt och folk fattar varför man gråter. Det blir bara så ibland, och det jobbigaste är att jag tycker det är så svårt att komma på vad jag är ledsen för. Tur som jag har så bor jag med världens underbaraste kille, och tillsammans kom vi på flera saker som skulle kunna ligga på hög och bråka med mig. Så nu ska jag försöka göra mig av med bråkigheterna.

Det är drygt som tusan att behöva gå upp såhär tidigt och fara till jobbet. Ännu jobbigare är att F inte hade gått och lagt sig när jag klev upp, alltså fick jag inte vara ensam. Oh my gosh, så jobbigt det kändes, haha. Jag har nog inte världens bästa morgonhumör. Anyhoo, jag fick honom att gå och lägga sig så jag kunde äta frukost ifred, fast det var också jobbigt för hur skönt vore det inte att få gå i säng igen?

I-landsproblem!

Övrigt: Sofia, du skulle ringa mig eller huuuuur? Well, please do it! :)