Varma mackor med tonfisk och ost är bland det godaste jag kan tänka mig (ja, som pålägg på varma mackor då. SJälvklart finns godare mat ;)), men Fredrik håller inte alls med. Kanske för att det luktar kattmat.
Just nu sitter jag och äter upp tonfisken som inte fick plats på mina mackor. YUM! ^_^
F håller på att dö, påstår han. Hahaha, vekling!

Gott, gott!

Nu när jag precis kommit hem från jobbet så ringde det på dörren, och efter att det ringt var det någon som ryckte i handtaget. Hjälp! Jag kikade och såg att lilla granntanten stod där. Misstänker att hon är dement eller nåt. Konstig är hon i alla fall. Och ensam. :( I alla fall: tanten berättade för mig att hon hade frostat av frysen men så hade den börjat pipa och så stängde hon dörren och då blev det tyst (sammanhängande och bra var allt hon sa, såklart). Jag förstod inte vad jag skulle göra åt henne så jag frågade, men hon kunde liksom inte säga vad hon ville utan stod bara tyst och stirrade på mig.
Sedan började hon prata om hur hon ringt på hos grannarna men att ingen öppnat (no shit, dom är på jobbet!) och hur dåligt hon tyckte det var. Jag försökte förklara för henne att dom nog var på jobbet, och sedan styra in samtalet igen på vad hon ville. Jo, det var ju frysen som hade stängd dörr. Bra, tyckte jag, då borde hon ju kunna använda den.

Jag kände det som om jag var på jobbet och försökte samtala med den dementa tanten vi har. Snurrigt!

Efter många tysta stunder av tantens stirrande så kom vi fram till (efter kanske 10 minuters ostrukturerat resonerande) att hon skulle gå hem igen och se om hon inte kunde ta och använda frysen nu i alla fall.

Phew. Antingen är hon enbart toksnurrig i huvudet, eller så är hon det + ensam. Tråkigt.

Förresten! Hennes son bor viss i Luleå och är matematiker. Det slängde hon in sådär mitt i allt när hon beklagade sig över att ingen svarade som hon ringde till.
Jag tror hon är stolt över honom. :)

Nu blir jag less!
Jag har beställt ett gymkort - gratis eftersom jag jobbar inom kommunen! Men får det inte. Varför? Min chef tror sig minnas att jag måste hämta ut det, medan jag väntade mig att det skulle komma i internposten. Eva (chefs) tyckte att jag skulle ringa tanten som har ansvar för korten, och det har jag försökt att göra nu, både igår och idag. Telefontiden är 8.30 - 12.00 och när jag ringde igår talade telefonsvararen för mig att "***** ***** är borta i tjänsteärende till 11.55" Ja tjosan! Så lämpligt. Jag försökte ringa idag med och fick då höra att hon var på tjänsteärende till 10.30. RIngde igen vid 10.40 för jag tänkte att hon skulle hunnit tillbaka då, och det hade hon. Lagom för att lägga in ett nytt meddelande på telefonsvararen som sa att tanten inte var anträffbar. Punkt slut!
Alltså får jag inte tag på henne idag heller.Grr!

Jag trodde att ett glas varm choklad på mjölkj skulle vara gott som kvillsfika såhär nu när det är kyligt ute, men tji fick jag! Nu har jag jätteont i magen och ångrar mig. Det var inte värt det! :(

Vi anlände till GE kanske 10 minuter tidigare än vi bestämt så vi fick sitta och vänta (någon ville inte vara sen ;>). När F's pappa + tant anlände såg de inte alls ut som jag tänkt mig. Jag har kanske sett ett foto på F's pappa och det var mycket gammalt :P Han var (är) en liten gubbe (ja) med grått hår och glasögon, och hans tanta pratar som om hon saknade halva tungan. Det kanske hon gör förresten... Jag vet inte med det var vad jag tyckte att det lät som när hon pratade. Och pratade gjorde de förresten bägge två! Dock var det en tryckande tystnad mellan stötarna av prat innan vi fått maten, fast jag tycker ändå det gick bra. Hade väntat mig att det skulle kännas besvärligare än det gjorde.

Som Fredrik sa; nu var det gjort! Och inte så smärtsamt alls faktiskt. :)

Nu: Filmmys med sötpluppen!

Jag har sovit säkert 9 timmar inatt, och nu på morgonen har jag ätit lyxfrukost och duschat. Jag är på topp! Fredrik sover fortfarande, fast enligt honom håller han på att vakna nu. Tss, somna om är inte samma sak som att vakna. Jag lär väl träffa honom om en timme eller två, när han har "vaknat" klart. Lata karl!

Ikväll ska vi träffa F's pappa och äta middag på restaurang tillsammans. Jag har inte träffat honom förut, fast vi bestämt att göra det två gånger tidigare (ena gången ställde han in, andra gången dök de inte upp. Ja, pappan och hans kvinna/tant/sambo) så jag är fundersam till om det kommer bli av den här gången. Det lutar åt det eftersom F bestämde i början av veckan med honom att vi skulle ses idag, lördag, och dessutom ringde och dubbelkollade det igår.
Jodå... Spännande på ett sätt, fast ändå mest nervöst. Är jag duktig av mig skriver jag om det ikväll ;)

Hela dagen idag (känns det som!) har jag spenderat på sjukhuset med en tant från mitt servicehus.
Kring lunchtid bestämdes det att hon snarast möjligt skulle in på akuten för att hon hade sådana besvär från sitt framfall att det var rent outhärdligt för den stackars tanten.
Toppen som jag är slängde jag i mig min mat, vilade en kort stund och åkte sedan iväg till akuten med tanten. Vår SSK hade påstått att vi skulle just dit, till akuten, men haft helt fel. Vi skulle minsann till Kvinnokliniken! Alltså tog vi och gick till hissen (långsamt), åkte fel en våning för att sedan hamna rätt. Väl på kvinnokliniken fick vi vänta en kvart på att få tala om för en sköterska varför vi var där, och sedan en halvtimme till efter det på att läkaren skulle återkomma från sin lunch.

Efter många om och men undersökte han min tant och konstaterade att hon skulle få en ny ring insatt som skulle hålla livmodern på plats (ja, den gamla hade nämligen åkt ur). Ny ring på plats! Toppen! tänkte jag. Nu kan vi åka hem! (Detta var kring 14-tiden) Först skulle tantan bara gå på toaletten och se så ringen inte föll ur, men självklart så ploppade den ner i toaletten. NOO! Ringen hade inte passat så nu måste en ny lösning uppfinnas.
Detta var tydligen så komplicerat att vi fick vänta ytterligare en timme innan vi fick komma in i undersökningsrummet igen. Nya ringen liknade en stor, rosa munk. Snajsigt, och yes, den passade fint och stannade kvar! Success!
Tid för återbesök bokades, och taxi beställdes. Denna fick vi vänta ända till 16.03 på.
Förbannat lång dag, men det gick ändå bra för tanten jag var med är så söt och snäll :) Och 92 år! Purfärsk ju :>

När taxikillen kom så visade det sig att vi skulle dela taxi med en annan tant (klädd helt i rosa) och hennes följeslagare (sur och rund). Rosa tanten var snabbare än min tant och högg platsen i framsätet. Krångel och elände, min lilla pluttetant kan inte sitta i baksäten. Detta försökte jag lugnt och vänligt förklara för rosa tantens följeslagare, men kossan fräste att hennes tant minsann inte kunde heller! Hepp.
Vi krånglade in min tant i baksätet på en barndyna medan tjocka följeslagaren gick runt och satte sig. Sen försökte både jag och taxichauffören få henne att förstå att hon var tvungen att sätta sig på mittenplatsen för jag måste kunna kliva ur och hjälpa min tant sen (vi skulle av först - de skulle åka några km till). Det var visst jättesvårt för henne att fatta som trodde att jag skulle sitta i mitten. Hello, ska jag putta ut min tant och sedan själv kliva ur? Två ord i mitt huvud då: Dumma kossa.

Till sist satte hon sig (surmulet) i mitten och fem minuter senare var vi tillbaka på jobbet. Hemma - om man är tant. :)

Då kände jag hur det blev svart i huvudet och bad någon annan följa tanten upp till lägenheten medan jag satte mig och rapporterade. Tohuvudet jag fick gå tre omgångar för att lämna nycklar och pengar och hämta matlådan. Jag glömde allt! Nu är jag i alla fall hemma och ledig i fyra dagar och det känns att det behövs.

Det är ganska otroligt ändå att jag orkade behålla lugnet under hela tiden på sjukhuset när allt var så krångligt, och sedan även där med taxistrulet. Lugn, sansad och till och med trevlig lyckades jag vara! Sen brast det och jag ringde mamma för att spy lite galla över hela grejen :p Men nu är allt bra! ^^

Hela dagen idag har varit ett enda stort mys med min sötbulle, och den är inte över än.
Nu ska jag göra lite varm choklad, ta min stickning och sätta mig att se på Miami Ink! :)

Trots att han inte alltid fattar vad han gjort fel när jag är sur, så brukar det lösa sig till slut. Jag blir inte nekad särskilt mycket alls. Det bara låter så eftersom jag är en sån barnunge. ;) Kul att man kan vara så olika och samtidigt så förbannat lika. För det mesta förstår han ändå allt. Och vet allt! (Så länge det handlar om mig ;))
Dumjävla karl, jag älskar dig!

Idag har jag varit i stan med Hanna. Vi började på Lagerhaus där vi hittade fina presentpapper till framtida julklappar. Vidare traskade vi och letade efter gardiner och stickade tröjor. Hanna behövde handla painkillers så vi gick på apoteket. När vi stod i kassan hade vi en man före oss. Hanna noterade att han hade blåtira och jag glodde bara på hans plånbok. Varför? Han hade ett foto där - som han inte ens brydde sig om att sätta tummen över - på en röv! Någons håriga mansrumpa! Säkert hans lover för han handlade 2 tuber glidmedel. Till helgen kanske, höhö.

Vi hittade en tokmysig tröja på Kappahl och jag är jätteglad att jag lyssnade på Hanna och tog den här istället för den andra som jag också provade, trots att denna är vit och helt emot hur jag brukar klä mig. Tack Hanni!
Sen gick vi för att ta en fika på Wayne's men när vi skulle betala berättade killen i kassan att dom inte kunde ta kort idag. Vi fick vårt fika i alla fall mot löfte om att komma tillbaka och betala. Schyrre! Vi hade typ kunnat få gratisfika, men vi är för snälla och hederliga för sånt så vi gick och tog ut pengar när vi fikat klart och killen blev skitglad att vi kom tillbaka och betalade. Tror jag det! Han hade väl fått dra av det på lönen annars.

Riktigt rolig dag och vi måste ses oftare. Jag gillar den där Hanna ;)

So far har det varit en mysdag idag. Har bara stickat på ett par raggsockor som Fredriks mamma ska få och läst i min nya bok - Luftslottet som sprängdes, av Stieg Larsson - den tredje och sista boken. Det är jättespännande just nu så avslöja inget! ^^  Nu är det promenad, dusch och handla som gäller innan sötbullen kommer hem.
Tjipp!

Hela dagen (nästan) igår övade jag på att rita huvuden. Jag vill bli bra på att rita, rent grym faktiskt, och då måste man öva. Nu tror jag i alla fall att jag har ordentlig koll på hur ett huvud ska vara. Nästa sak att öva på blir hela kroppar. Ca 7 huvuden höga, axlar 3 huvuden breda - sånt. Det är kul!

Sötmagen! ^^ (cuteoverload.com)

Woo, party!
Eller näe.. För gissa vad? Jag jobbar i helgen -_- Ska dessutom snart gå och lägga mig, men först kände jag att jag måste beklaga mig. Jag får inte vara ledig och åka med bussen till IKEA (which I love, btw)! :( Boo! Tur att jag fått beställa lite grejs med Stina. Hoppas bara hon kommer ihåg det. ^^

Igår kväll var det jättebäst och kul! Vi var hos Hanna med J10 och Josefin och såg film, åt godis och lussebullar och dansade. Josefin ville lära sig nåt move, men till slut blev det bara fuldans av alltihop. Which was great! Sent blev det, och roligt var det! I love to umgås med the gang! :)

Tyvärr glömde jag kameran hemma så det blev inga bilder. Annars hade jag visat hur Lesbian tennis såg ut (tv-spel). Ehehe. ^^ Toppenlördag!

Jag menar verkligen inget illa, men igår var det så dåligt. Det började som en bra kväll, Saari kom hit och vi sminkade oss och hade roligt. Sen traskade vi iväg mot Scharinska för en (trodde jag) rolig kväll.
Det kan ha haft något att göra med att jag redan var så slut i kroppen och huvudet efter att ha gått upp halv sex och jobbat hela dagen, men ingenting kändes rätt efter att vi kommit in genom dörrarna. Jag försökte ha kul och vara trevlig och hälsa på allt folk som kände Saari och var totalt ointresserade av mig (de flesta i alla fall), och dansa. Det var i alla fall roligt i början när tröttheten inte helt hunnit käka upp mitt pepp, men sen kändes det bara så fel.
Jag kände mig som en dum jävla utböling och insåg att jag kommit ifrån "metal-folket", jag passade inte in där längre och trivdes tillika inte det minsta. Hade det inte varit för Saari hade jag nog vänt redan i dörren. Det kändes så dumt och hemskt att gå dit med henne och sen efter bara en timme vilja hem igen, men jag fixade det inte.
Jag trivs mycket bättre att gå ut med ett gäng med kompisar på en pub eller så, och sen dansa till poppig och ful gammal musik. Faktiskt. Det är inte roligt med folk som gastar om hur fulla dom är, men att det inte gör något för alla andra är ju minst lika fulla. Det har det aldrig varit.
Roligt var ändå att spana in alla utklädda människor (nåja, alla som inte var school girls). Bland andra såg jag dom här filurerna:
 
 






Känner ni igen dem? :)

Nu känner jag verkligen hur vintern jagar mig i hasorna. Snart är den här! November och i morse höll jag på att halka både en och två gånger när jag cyklade till jobbet. Is på gatan säger jag bara! Fast lite mysigt är det allt ändå. Blir sugen på att sticka ett par mysiga vantar eller sånt. ^^

Snart kommer Stina hit och då ska vi färga mitt hår! Inte hela håret för det var så jobbigt att bli blond igen, men någon form av slingor ska vi grejsa till. Blir nog najs. :)