Hon som vikarierar för chefen på jobbet måste sakna någonting. Hon ringde mig nyss och skulle ha mig till att komma in och jobba, jo tjena! Jag jobbar redan alla dagar den här veckan (delad tur både lördag och söndag) utom idag. Aldrig i livet att jag kommer in och jobbar idag också! Då får hon ytterligare en sjukfrånvaro - min. Sju dagar i sträck jobbar jag inte. Särskilt inte på det där stället.

Den 10:e december ska vi utomlands i en vecka, vilket innebär att jag missar en vecka av nästa kurs vi har på universitetet. Det är alltså EN vecka av FEM. Eftersom man brukar kunna få uppgifter att jobba med så har jag för det första jobbat hårt för att hitta den som är kursansvarig, då de inte publicerat det på institutionens hemsida, och skrivit till henne. Och vad får jag får svar? Jo, att jag kommer missa så pass mycket att det kanske inte ens är värt att jag går den kursen nu. Vad i helvete?
EN FEMTEDEL kommer jag missa. Nog ska det gå att ta igen?

I vilket fall som helst kunde hon inte bedöma detta ordentligt och ville att jag skulle kontakta en gubbe som tydligen vet mer än hon. Suck. Hoppas han inte håller med henne, så jag får läsa kursen. För alltså, när ska jag annars göra det? Elände.


Edit
Som vanligt är jag jättesnabb att hoppa ner i hopplösa hålet och inte se några möjligheter. Hur blev jag på det viset egentligen? Självklart läser jag kursen efter att jag är klar med programmet, alltså efter examensarbetet. Eller så kommer det dyka upp andra tillfällen. Allt ordnar sig. Silly monkey.

Förresten vet jag inget än. Vänta och se.

Jag kan inte dansa ikväll. Vem försöker jag lura? Jag kan ju knappt ens svälja! Bättre vara hemma så jag kan redovisa skräpet imorrn. ARGH! Jag blir så upprörd och ledsen. Jag vill ju dansa! Förbannadejävlaskithelvete!
Dessutom brände jag armen på vattenkokaren och F har inte tid att vara tröst för han har råkat skriva sitt lösenord till nå crap så att folk såg det (på irc nånstans) och då är det viktigaste att ändra det på alla ställen där han kan tänkas ha det (fast han redan gjorde det innan jag brände mig). Alltså måste han oroa sig över det. HALLÅÅ!? Jag är faktiskt bränskadad och ledsen och trasig i halsen. Jag då?! :(

Sista biten innan jag kommer hem måste jag korsa E4:an. Det är ett övergångsställe med trafikljus så det är lugnt. Utom idag. Jag blev så förbannat rädd, och arg!
En jävla drulle bara körde på, och försökte sen tvärnita precis framför övergånsstället (nämnde jag att de hade rött?) mitt framför mig! Självklart stannade bilden inte eftersom det regnar och är därmed halkigt på vägen. Sen körde bilen bara vidare medan en av passagerarna stirrade shockat på mig. TUR SOM FAN ATT JAG HÖLL ETT ÖGA PÅ TRAFIKEN I ALLA FALL! När vissa andra liksom inte klarar av det. Tänk om jag hade litat blint på att bilar stannar när de har rött och jag har grönt. Jag hade kunnt dö! Nu är jag arg att jag inte tog registreringsnumret. Jävla drulle! Sånt folk ska inte få vistas i trafiken.

Nu blir jag less!
Jag har beställt ett gymkort - gratis eftersom jag jobbar inom kommunen! Men får det inte. Varför? Min chef tror sig minnas att jag måste hämta ut det, medan jag väntade mig att det skulle komma i internposten. Eva (chefs) tyckte att jag skulle ringa tanten som har ansvar för korten, och det har jag försökt att göra nu, både igår och idag. Telefontiden är 8.30 - 12.00 och när jag ringde igår talade telefonsvararen för mig att "***** ***** är borta i tjänsteärende till 11.55" Ja tjosan! Så lämpligt. Jag försökte ringa idag med och fick då höra att hon var på tjänsteärende till 10.30. RIngde igen vid 10.40 för jag tänkte att hon skulle hunnit tillbaka då, och det hade hon. Lagom för att lägga in ett nytt meddelande på telefonsvararen som sa att tanten inte var anträffbar. Punkt slut!
Alltså får jag inte tag på henne idag heller.Grr!

Hela dagen idag (känns det som!) har jag spenderat på sjukhuset med en tant från mitt servicehus.
Kring lunchtid bestämdes det att hon snarast möjligt skulle in på akuten för att hon hade sådana besvär från sitt framfall att det var rent outhärdligt för den stackars tanten.
Toppen som jag är slängde jag i mig min mat, vilade en kort stund och åkte sedan iväg till akuten med tanten. Vår SSK hade påstått att vi skulle just dit, till akuten, men haft helt fel. Vi skulle minsann till Kvinnokliniken! Alltså tog vi och gick till hissen (långsamt), åkte fel en våning för att sedan hamna rätt. Väl på kvinnokliniken fick vi vänta en kvart på att få tala om för en sköterska varför vi var där, och sedan en halvtimme till efter det på att läkaren skulle återkomma från sin lunch.

Efter många om och men undersökte han min tant och konstaterade att hon skulle få en ny ring insatt som skulle hålla livmodern på plats (ja, den gamla hade nämligen åkt ur). Ny ring på plats! Toppen! tänkte jag. Nu kan vi åka hem! (Detta var kring 14-tiden) Först skulle tantan bara gå på toaletten och se så ringen inte föll ur, men självklart så ploppade den ner i toaletten. NOO! Ringen hade inte passat så nu måste en ny lösning uppfinnas.
Detta var tydligen så komplicerat att vi fick vänta ytterligare en timme innan vi fick komma in i undersökningsrummet igen. Nya ringen liknade en stor, rosa munk. Snajsigt, och yes, den passade fint och stannade kvar! Success!
Tid för återbesök bokades, och taxi beställdes. Denna fick vi vänta ända till 16.03 på.
Förbannat lång dag, men det gick ändå bra för tanten jag var med är så söt och snäll :) Och 92 år! Purfärsk ju :>

När taxikillen kom så visade det sig att vi skulle dela taxi med en annan tant (klädd helt i rosa) och hennes följeslagare (sur och rund). Rosa tanten var snabbare än min tant och högg platsen i framsätet. Krångel och elände, min lilla pluttetant kan inte sitta i baksäten. Detta försökte jag lugnt och vänligt förklara för rosa tantens följeslagare, men kossan fräste att hennes tant minsann inte kunde heller! Hepp.
Vi krånglade in min tant i baksätet på en barndyna medan tjocka följeslagaren gick runt och satte sig. Sen försökte både jag och taxichauffören få henne att förstå att hon var tvungen att sätta sig på mittenplatsen för jag måste kunna kliva ur och hjälpa min tant sen (vi skulle av först - de skulle åka några km till). Det var visst jättesvårt för henne att fatta som trodde att jag skulle sitta i mitten. Hello, ska jag putta ut min tant och sedan själv kliva ur? Två ord i mitt huvud då: Dumma kossa.

Till sist satte hon sig (surmulet) i mitten och fem minuter senare var vi tillbaka på jobbet. Hemma - om man är tant. :)

Då kände jag hur det blev svart i huvudet och bad någon annan följa tanten upp till lägenheten medan jag satte mig och rapporterade. Tohuvudet jag fick gå tre omgångar för att lämna nycklar och pengar och hämta matlådan. Jag glömde allt! Nu är jag i alla fall hemma och ledig i fyra dagar och det känns att det behövs.

Det är ganska otroligt ändå att jag orkade behålla lugnet under hela tiden på sjukhuset när allt var så krångligt, och sedan även där med taxistrulet. Lugn, sansad och till och med trevlig lyckades jag vara! Sen brast det och jag ringde mamma för att spy lite galla över hela grejen :p Men nu är allt bra! ^^

Kort och gott betyder copyright "rätten att kopiera". Alltså om jag uppfinner något får igen kopiera detta, det är dock fullt tillåtet att själv "hitta på" liknande saker (obs: liknande är ej samma sak som att rakt av kopiera något). Gäller både för idéer som bilder som texter. You name it.

Jag har haft tanken på ett sånt här inlägg ganska så länge, men inte varit säker på hur jag skulle formulera mig. Nu har jag bestämt mig för att bara skriva kort. Kort, tryggt och utan att peka finger. Kan hända att jag petar någon i ögat ändå, men i så fall får det vara så, för just nu i skrivande stund är det såhär jag tycker och känner.
Dock vill jag säga detta; jag tycker inte man ska sätta "©" på något man kopierat. Hej för mig!