Kanske har jag bara sk. "resfeber". Hur som helst är väskan packad och jag är redo att åka. Trots att jag fortfarande inte känner peppen så försöker jag intala mig att det kommer bli bra. Familjen lär ju bli glad i alla fall, och det kanske smittar av sig på mig :)

F.ö. har jag inte planerat att träffa någon speciell. Det är för jobbigt att försöka planera, och sen har ju folk jobb och liv som kommer i vägen. Näe, vill man träffa mig när jag är i V-ås så får man ringa. :>